Dealande & Elias

Datorskärmen lyser svagt upp Elias ansikte i det dunkla rummet. Elias har spelat med kompisar och klockan är nu väldigt mycket. Jag borde gå och lägga mig, men inte riktigt än, funderar Elias och fortsätta att spela, trots att morgonen redan skymtar bakom gardinerna i hans första egna hem.

 

Men nu är spelet äntligen förbi. Elias kollar ännu sin mobil.

 

”Kommer du och klättrar i morgon?” Jaakko har skickat ett meddelande.

”Javisst, det passar.” Elias svarar nästan genast och märker att han känner sig gladare.

 

Jaakko är en trevlig kompis, det är skojigt att klättra med honom, även om Elias i övrigt knappt känner honom. Dags att stänga datorn, ladda telefonen och lägga sig. Det gick sent igen.

 

På morgonen sover Elias sent. Det är ännu lång tid tills arbetsskiftet börjar, baren öppnar först kl. 20. Innan dess hinner han bra klättra med Jaakko. Ofta träffar han där också andra kompisar, och det är ju trevligt. För Elias är kompisarna mycket viktiga. Han har studerat till kulturproducent men efter slutförda studier har han sällan träffat sina studiekompisar, numera umgås han mest med sina kolleger från baren.

 

I klätterhallen är allt som vanligt. Inte för mycket folk, där finns några bekanta och halvbekanta. Och sedan naturligtvis Jaakko som han ska klättra med. Jaakko är på pratsamt humör. Han är normalt ganska tystlåten men pratar nu mer än vanligt och kommer sedan med ett överraskande förslag: han vill att Elias ska hämta snus från Haparanda, eftersom han har hört att Elias annars också är på väg norrut.

 

I och för sig är det ingen märkvärdig begäran, det konstiga är mängden. Jaakko vill att Elias hämtar en stor last snus för vidareförsäljning och Jaakko lovar att betala honom en ersättning, en trevlig summa pengar.

 

Elias funderar på förslaget hela kvällen och skickar till sist ett meddelande.

”Ok, det passar. Du får snuset nästa vecka.”

 

Han startar bilen och åker i väg. Elias kör mot Haparanda och funderar på uppdraget. Han känner exakt till reglerna för införsel av snus, men han beslutar att strunta i dem. Jaakko är ju en trevlig kompis och han får ju också bra betalt. Elias gör också gärna en tjänst för en kompis. Det brukar löna sig i längden, tänker han.

 

Under resan lyssnar han på poddar. Han är redan på väg hemåt. I bilen finns för mycket snus, men det blev lyckligtvis inga problem vid gränsen. Jaakko blir säkert nöjd. Elias är själv glad att han får betalt för jobbet.

 

Lätta pengar, tänker Elias. Jaakko betalar in pengarna på Elias konto innan han hinner hem. På kvällen ska han spela med kompisar och i morgon när det är fredag ska de gå ut på krog. Jaakko kommer också. Trevligt. Elias känner att han har fått en ny bra kompis.

 

Klockan är redan mycket på fredagskvällen i baren. Hela gänget är på gott humör och någon sjunger karaoke. Jaakko bjuder hela bordsgänget på drinkar. Också Elias övriga kompisar tycker att Jaakko är en bra typ. De skrattar. Dricker mer. Trevlig kväll.

 

Jaakko säger att han vill diskutera privat med Elias. Han borde hämta en ny last med snus. Den här gången borde han också hämta ett paket från en benstation på hemvägen. Jaakko har beställt vapes, dvs. e-cigarretter, från Tyskland, och Elias uppgift är att hjälpa honom att transportera dem till Vasa.

 

Elias går med på det och lovar sköta saken på måndagen då han har en ledig dag. Det föregående uppdraget till Haparanda gick ju bra, så han göra det på nytt. Och lite extra pengar är alltid trevligt.

 

Veckorna går och Jaakko blir allt bättre kompis med Elias. Inte enbart för att Jaakko är trevlig utan också för att han betalar lätta pengar för lätta jobb. Elias gillar att köra bil och samtidigt kan han ju hjälpa en kompis. Ibland blir Elias lite misstänksam, men han ids inte ställa onödiga frågor. Det viktigaste är att vara en bra typ.

 

Elias känner sig ändå lite obekväm. Inte på grund av någon särskild orsak, men han har smått börjat fundera. Kanske beror det på att telefonen vibrerar ibland lite för ofta. Meddelandena gäller inte längre enbart små tjänster, utan det ges exakta tidtabeller, mängder och namn. Möten som Elias inte får försena sig från. Uppdrag som han inte får ställa närmare frågor om.

 

Jaakko har också ändrat tonläge, visst talar han i allmänhet vänligt, men samtidigt har han blivit mer bestämd och befallande. Det känns inte längre som om Jaakko då och då ber om en liten tjänst, utan han utgår från att Elias alltid ska vara redo att utföra ett jobb när det behövs. Och Elias vill inte ställa några onödiga frågor.

 

En kväll kör Elias sin bil in på hemgården och blir sittande med händerna på ratten. Han stänger inte genast av motorn. Vägen till trappdörren känns längre än tidigare. Han tittar i backspegeln, fast han vet att ingen är där. Hjärtat bultar. Något har förändrats.

 

Det är inte längre enbart fråga om snus, funderar Elias. Och inte heller vapes.

 

Nästa begäran kommer med ett meddelande, mitt på en vanlig vardag. Kort och rakt på sak. Där nämns ett ämne som Elias aldrig tidigare har transporterat. Numera kräver Jaakko att Elias utan att ställa frågor ska transportera narkotika i stället för snus och vapes.

 

Nu har det gått för långt. Elias läser flera gånger meddelandet, stänger telefonen och öppnar den på nytt. Hemma går han fram och tillbaka. Det känns obehagligt i hela kroppen.

 

“Jag vet inte riktigt…” skriver Elias men raderar texten.
“Helst inte…” Och raderar texten igen.

 

Till sist skriver han:
“OK. Jag sköter saken.”

 

Något går sönder inom honom, men Elias kan inte ännu säga vad.

Verksamheten blir snabbt vardag. Elias vet när polisbilen brukar synas på hans gata. Han lär sig hur en last ska packas, hur han ska tala om saker och när han ska tiga. Det är inte längre fråga om att göra tjänster. Det har blivit business för honom.

 

Den obehagliga känslan försvinner inte. Den följer med när han klättrar, i arbetet eller när han går ut på krog. Elias kan inte längre festa på samma sätt som tidigare, han skrattar inte lika mycket. Han iakttar dörren, människor och sig själv.

 

En kväll efter det att drogerna har distribuerats och han igen fått sitt arvode på kontot sitter Elias ensam vid sitt köksbord. Det är sent på kvällen. Tystnaden är tryckande. Jaakko funderar på hur allt började. Det som först verkade vara lätta pengar har nu blivit en tung börda.

 

Elias tar telefonen i sin hand och öppnar den. Han knappar in ett nummer som alla känner, men som få ringer av egen vilja.

 

“Polisen”, svarar en person i andra änden.

 

Elias suckar djupt. Rösten darrar, men han säger sitt ärende klart och tydligt. Han erkänner allt och säger att han är rädd. Han berättar om snuset, e-cigarretterna och drogerna.

 

När han avslutar samtalet känner han fortfarande obehag i kroppen, men där finns också något annat. En känsla av lättnad.

 

Elias orkar inte längre. Han vågar inte fortsätta.

Senare ringer det på dörrklockan, Elias öppnar själv dörren.

 

Medan förhören pågår framkommer det att hans före detta kompis Jaakko var en medelstor fisk i en stor narkotikaliga. Elias insåg att han stegvis lockats med i verksamheten och mot alla förväntningar blev han en knarklangare. Han åtalades för delaktighet i narkotikahandel och dömdes därefter, ovillkorligt fängelse i 4 år.

 

Hans framtid som tidigare varit full av möjligheter ser nu dyster ut. Anteckningen i straffregistret, domen och skammen gör Elias olycklig. Han borde aldrig ha litat på Jaakko eller att det finns lätta pengar.