Ekonomisk brottslighet & Rami​

Det var en vanlig höstdag. Rami kom från träningssalen, han brukade träna några gånger i veckan. Enligt lillebrorsan var det lite för ofta, han ville hellre spela Playstation med Rami. 

Rami var helt nöjd med sin normala vardag, men under den senaste tiden hade det lite stört honom att ingen egentligen lade märke till honom i skolan. Ramis kompisar spelade hockey och deras framgångar fick mycket uppmärksamhet. Ingen visste att Rami tränade kampsporter och det var inget samtalsämne heller. 

I träningssalen hade Rami lärt känna nya kompisar. De kom från den nya gruppen för vuxna där Rami börjat träna under hösten. 

Ramis telefon vibrerade i fickan. Så trevligt, avsändaren var en av de nya kompisarna, Veeti. 

Veeti är cool. Han har tuff stil och enligt de sociala medierna verkar han leva flott. Och så har han många kompisar. 

”Tjenare, hur går det? Jag har en idé som jag vill snacka om med dig. Vi grundar en firma.” 

Rami var entusiastisk. Veeti hade bett honom komma med i en ny firma där det säkert också fanns andra coola typer. Rami kände sig viktig. 

”Så kul. Berätta mer”, svarade han genast Veeti. 

Veeti var vid telefonen och började skriva. 

”Vi tänker på allvar grunda en firma. Och vi vill att du blir chefen, för du är ju bra på matte, eller hur?” 

Diskussionen fortsatte en stund och Rami var mycket ivrig. Det enda han behövde göra var att underteckna några papper och sedan skulle han bli chef för den nya firman, han skulle bli en stor boss. Veeti hade genast lovat honom 500 € i månadslön. Det tyckte Rami var bra betalt. 

Det var enkelt att gå med på dealen. Veeti hade bjudit in Rami på en hemmafest. Där var alla coola typer. Under festen hade Veeti bett Rami att snabbt komma och underteckna papperen. Rami hann egentligen inte läsa dem, men det gjorde detsamma – allt verkade perfekt. Och sedan firade de sin nya business! Härligt. 

Det nya företaget hade börjat och Rami var dess chef. Kompisarna i skolan började lägga märke till honom och han fick nya följare i de sociala medierna efter det att han synts på Veetis videoklipp. 

Rami tyckte att det var lätt att vara chef. Han utförde bara Veetis order och vidareförmedlade enligt anvisningarna pengar som satts in på hans konto. Ibland var beloppen mindre, men ofta var det också stora belopp. 

Det var inget märkvärdigt med jobbet, förutom en gång när Rami varit på en träning och inte hade kollat sin telefon. Veeti hade ringt 58 gånger och skickat flera meddelanden om att Rami måste ringa honom. Rami ringde genast efter träningen och fick höra att han var en dålig chef om han inte svarar när Veeti ringer. Konstigt, det var ju bara fråga om en vanlig överföring av pengar, precis som tidigare under veckan. 

Snart började Veeti bete sig allt konstigare. Vid ett tillfälle kom Veeti till hans dörr för att kräva att Rami gör penningöverföringen omedelbart och inte efter middagen. En annan gång var Rami tvungen att gå ut från historielektionen för att utföra en sak för företaget, eftersom Veeti hade sagt att ärendet var superbrådskande. 

Hela businessen började väcka misstankar hos Rami och han funderade på vad han borde göra. Efter några veckors funderingar vågade han diskutera saken med Veeti – han ville sluta. Veetis reaktion var inte den som Rami hade förväntat sig. Rami blev arg, blev högljudd och avbröt samtalet. Rami visste inte vad han skulle tänka. 

Dagen därpå, när Rami kom hem från skolan, väntade Veeti på honom hemma. Han spelade Playstation med Ramis lillebror. Stämningen var spänd och hotfull. När Veeti gav sig av sade han mycket direkt till Rami att han inte kan sluta utan att genast betala företaget en uppsägningsavgift på 8 000 euro. Det hade Rami inte råd med. 

Rami insåg därför att han var tvungen att fortsätta i företaget som han knappt visste något om, till exempel vad företaget säljer eller inom vilken bransch det verkar. Rami fortsatte alltså, tiden gick och de belopp han överförde blev allt större. 

Sex månader senare fick Rami ett överraskande samtal mitt på dagen. Skattemyndigheten var intresserad av det företag som han var chef för och ville ha svar på många frågor. Snart deltog också polisen i utredningen. 

Det visade sig att Rami inte visste något alls om hela företaget, trots att han officiellt var chef för verksamheten, han var ju verkställande direktör. Det visade sig att hela Veetis business bara var en kuliss, det fanns inget företag.  

Veeti hade brutalt utnyttjat Ramis godtrogenhet och konsekvenserna blev mycket värre än Rami hade kunnat föreställa sig. Det var fråga om ett relativt stort ekonomiskt brott som inbegrep skattebedrägeri. Rami åtalades för grovt skattebedrägeri, de påföljande straffen blev ett års villkorligt fängelse och skadeståndsansvar för skatter som företaget orättmätigt hade fått i form av återbäringar och naturligtvis en anteckning i straffregistret. Han fick inte längre någon kontakt med Veeti, han hade försvunnit spårlöst och lämnade enbart obesvarade frågor efter sig. 

Med det var inte åtalen och påföljderna som skrämde Rami mest. Det som skrämde honom mest var att han snart insåg vad allt han blivit inblandad i på grund av sin blåögdhet. Han hade utsatt sin lillebror för fara genom att släppa in Veeti i sitt liv. Veeti hade oinbjuden och hotfull kommit hem till honom. Lyckligtvis hände ingenting – den här gången. 

Rami kände djupt skammen inom sig. På grund av anteckningen i straffregistret kunde han nu glömma sin dröm om polisskolan eller en karriär inom försvarsmakten. Det kändes särskilt skamligt, eftersom hela hans närmaste krets kände till hans drömmar. Särskilt hans farbror, som alltid ivrigt hade talat om en militär karriär och uppmuntrat Rami att välja den vägen. 

Nu kändes framtiden oklar och tung. Den kriminella ligan hade förstört allt.