Penningbrott -podcastens textversion 2/3

Detta podcastavsnitt består av flera verkliga fall, som har kombinerats till en fiktiv berättelse. I avsnittets produktion har använts bakgrundsmaterial, från vilket ursprungliga källor samt uppgifter som hänvisar till verkliga personer och fall har ändrats för att skydda personernas integritet. Detta avsnitt behandlar farorna med att bli plötsligt rik och sedan bete sig likgiltigt. Till exempel de nya intäktsmöjligheterna som skapats på sociala medier medför också en skyldighet att ta reda på saker. I avsnittet får du höra hurdana oväntade följder det kan ha om du inte bryr dig om ansvaret som hänger ihop med dina intäkter eller inte vet tillräckligt mycket om saken. Detta är podcasten ”Penningbrott”. 

Den explosionsartade tillväxten av sociala medier har skapat många olika sätt att tjäna pengar, och det är många som drömmer om att till exempel den egna YouTube-kanalen skulle bli så stor att man kunde leva på intäkterna från kanalen. Man kanske drömmer om att leva ett sådant liv som Finlands och världens mest framgångsrika influerare uppvisar på sina konton på sociala medier: resor, lyx och mycket fritid. Faktum är emellertid att endast få kan förverkliga den drömmen. 22-åriga Aino var en av dessa lyckliga, och i ögonen på utomstående verkade hennes liv vara perfekt. Aino hade startat sin YouTube-kanal, som fokuserar på videospel och spelande, cirka fyra år tidigare. Antalet prenumeranter och tittare hade relativt snabbt blivit så stort att Aino började få regelbundna annonsintäkter från sin kanal. I praktiken fungerar det så, att annonser visades i samband med Ainos populära videor, och ju mer visningar annonserna och videorna fick, desto mer annonsintäkter fick Aino. Aino hade också nyligen startat ett TikTok-konto, där hon höll regelbundna livesändningar. Livesändningarnas tittare har möjlighet att skicka virtuella gåvor till innehållsleverantören, vilka hen senare kan byta mot pengar. Även om intäkterna som Aino fick från TikTok fortfarande var ganska små, trodde Aino starkt på plattformens framtid och hade redan förhandlat med olika parter om eventuellt samarbete. Om samarbetet förverkligades, skulle företagen betala Aino för synlighet på Ainos kanaler på sociala medier. Aino var särskilt entusiastisk över förhandlingarna med ett visst energidrycksbolag, eftersom hon redan använde bolagets produkter. Det var alltså en verklig win-win-situation, om hon rentav skulle få betalt för det! 

Sociala medier var emellertid inte Ainos enda inkomstkälla. Aino hade intresserat sig för virtuella valutor redan som mycket ung, och hon hade köpt sina första virtuella valutor vid bara 15 års ålder. Värdet på de virtuella valutorna hade stigit oerhört mycket efter Ainos första köp, och Aino vädrade en möjlighet. Hon började investera också pengarna från sin YouTube-kanal i virtuella valutor, och när hon var 19, började Aino driva handel med virtuella valutor. Det finns otaliga börser för virtuella valutor på nätet, där valutorna byts mot andra motsvarande valutor eller mot riktiga valutor, såsom euro. Aino skapade ett kundkonto i en utländsk börs för virtuella valutor, efter vilket hon kunde köpa och sälja i tjänsten. Aino satte in alla sina 95 bitcoins i börsen och handlade sedan med dem då och då, men i alla fall mycket framgångsrikt. Aino gick med stor vinst i sin handel på virtuella valutor, och inom kort började detta också synas i hennes livsstil.  

Aino köpte ständigt nya märkeskläder, reste och tillbringade mycket tid med sina kompisar i nattlivet, och prutade då inte på kostnaderna. Dessutom hade Aino redan länge letat efter en passlig första bostad, och efter att ha följt med marknaden ett tag hittade hon en underbar lägenhet i ett sprillans nytt höghus alldeles vid havet. För att vara en 22 år ung kvinna var Ainos liv avundsvärt, och det var uppenbart att hon inte hade några bekymmer inför morgondagen. Ainos vänner hade ibland föreslagit att hon kanske borde skaffa sig en bokförare så att hon skulle hålla sig bättre informerad om sina inkomster och utgifter, men Aino hade bara ryckt på axlarna åt förslaget. Varför skulle hon skaffa sig en bokförare när hon inte ens höll på med affärsverksamhet av något slag? En privatpersons intäkter från sociala medier eller handel med virtuella valutor hade ju ingen koppling till sådan verksamhet som skulle kräva en bokförare, tänkte Aino. Ibland kom Aino att tänka på att hon kanske borde ha betalat någon form av skatt på sin inkomst, men oftast glömde hon bort tanken lika snabbt som hon fått den. Aino var dessutom övertygad om att Skatteförvaltningen inte var insatt i moderna inkomstkällor, såsom virtuella valutor, och även om de var det, handlade hon ju i en utländsk börs, så skattemyndigheterna hade säkert inget sätt att komma åt hennes uppgifter även om de ville. Aino var inte heller orolig över sina intäkter från sociala medier, eftersom hon misstänkte att Skatteförvaltningen inte kunde veta hur mycket hon i verkligheten hade tjänat. Dessutom resonerade Aino att det säkert måste vara Google, som ägde YouTube, som måste vara ansvarig för beskattningen av annonsintäkterna som de betalat ut. Aino konstaterade att hon hellre skulle spendera sina pengar på att bygga sitt drömliv än att självständigt och utan att bli ombedd börja betala någon skatt. 

Aino hade otur, eftersom skattemyndigheterna var mycket bättre insatta i virtuella valutor och inkomster från sociala medier än hon hade anat. Endast några månader efter att Aino hade köpt sin första lägenhet fick hon ett brev från Skatteförvaltningen. Det var en begäran om utredning, där Aino ombads att ge mer information gällande skattetillsyn. I begäran om utredning nämndes inkomsterna från Google, det vill säga Ainos annonsintäkter från YouTube, och hennes affärer med virtuella valutor. Även om Aino blev lite uppskrämd av brevet upplevde hon fortfarande inte att hon var redovisningsskyldig för sina inkomster, så hon kontaktade skatteinspektören vars kontaktuppgifter fanns i begäran och gav denne en vag förklaring av sin verksamhet. Aino tänkte att om hon bara svarade något på begäran, skulle Skatteförvaltningen säkert lämna henne i fred. Situationen var dock mycket annorlunda. Skatteförvaltningen var inte alls nöjd med Ainos förklaring, och snart fick Aino besked om att Skatteförvaltningen skulle påbörja en skattegranskning av hennes annonsintäkter och affärer med virtuella valutor. 

Teemu, som arbetade som skatteinspektör på Skatteförvaltningen och specialiserade sig på elektronisk handel och virtuella valutor, tog sig an Ainos skattegranskning. Ainos fall var inte alls det första i sitt slag, och Teemu hade behandlat flera fall som bland annat hade att göra med e-sport, sociala medier och tjänsten OnlyFans. Det som var gemensamt för alla dessa fall var att inkomsterna från ovan nämnda källor inte hade deklarerats korrekt till Skatteförvaltningen. Upp till en viss punkt kunde Teemu förstå att alla, särskilt unga, inte hade tillräckligt kunnande i att deklarera sina intäkter och att beskattning som ämne var ytterst svårbegripligt för många. Enligt Teemus erfarenheter var det emellertid också uppenbart att många helt klart ville dölja sina intäkter. Till exempel i OnlyFans-tjänsten, där innehållsleverantörerna tillhandahåller bland annat bilder och privata diskussioner mot betalning, hade hela 70 % av innehållsleverantörerna inte deklarerat sina intäkter från tjänsten. Enligt Teemu var det klart att en så stor del av innehållsleverantörerna inte kunde vara omedvetna om saken, utan en del agerade avsiktligt. Omedvetenhet är ändå ingen godtagbar förklaring i dessa situationer, eftersom varje innehållsleverantör eller person som handlar med virtuella valutor har ansvar för att ta reda på bestämmelserna, föreskrifterna och beskattningen gällande sin specialbransch. Avsiktligt hemlighållande, såsom lögner i allmänhet, har korta ben, och personerna som avsiktligt dolde sina intäkter visste helt tydligt inte hur mycket information Skatteförvaltningen i själva verket hade tillgång till. Aino hade varit säker på att Skatteförvaltningen inte skulle kunna ingripa i hennes handel med virtuella valutor i en utländsk börs, men hon hade fel i detta antagande. Skatteförvaltningen hade via internationellt informationsutbyte fått en rapport om händelserna på Ainos kundkonto, med alla köp- och försäljningstransaktioner under de senaste tre åren.  

Skatteinspektören Teemu var till en början inte säker om Aino endast hade varit omedveten om beskattningen av handeln med virtuella valutor eller om hon hade dolt sina intäkter avsiktligt. Det var emellertid klart att Aino inte tycktes ha något intresse för att utreda saken. Ainos svar på begäran om utredning var ytterst knappt, hon vägrade delta i den inledande diskussionen om sin skattegranskning, och hon berättade inte frivilligt något om sin valutahandel eller sina annonsintäkter. På basis av hennes svar verkade det ändå som om hon hade varit medveten om skattskyldigheten gällande försäljningsinkomsterna av virtuella valutor, men hade helt enkelt låtit bli att utreda saken desto mer. Senast detta övertygade Teemu om att Aino hade dolt sina uppgifter avsiktligt. Teemu började göra beräkningar utgående från uppgifterna som han hade tillgång till. Ainos händelserapport från börsen för virtuella valutor visade betydande handel, och när Teemu dessutom märkte att samma person hade fått ganska stora annonsintäkter från YouTube, insåg han genast att skattepåföljderna skulle bli påtagliga. 

Av Teemus skattegranskning framgick det att Aino hade bedrivit handel med virtuella valutor och hade växlat dem till officiell valuta och tvärtom. Under handeln hade Aino ackumulerat både försäljningsvinster och försäljningsförluster, som i beskattningen kallas för överlåtelsevinster och överlåtelseförluster. Enligt Teemus beräkningar hade Aino under de senaste tre åren sålt virtuella valutor för lite över tre miljoner euro, vilket hade resulterat i en vinst på nästan en miljon euro. Precis som med traditionella aktier eller andra värdepapper betraktas överlåtelsevinster och -förluster som kapitalinkomst i beskattningen, eftersom de anses utgöra vinst som erhållits vid överlåtelse av egendom. Skattesatsen för kapitalinkomst är 34 % då de beskattningsbara kapitalinkomsterna överskrider 30 000 euro. I Ainos fall innebar detta att hon skulle betala nästan 300 000 euro i kapitalvinstskatt för sina vinster. Skattepåföljderna slutade emellertid inte där. 

Under de senaste tre åren hade Aino tjänat nästan 100 000 euro som annonsintäkter via sin YouTube-kanal, och hon hade inte deklarerat något av denna summa till Skatteförvaltningen. Beskattningsbar inkomst beräknas som differensen mellan inkomsterna och verksamhetens utgifter. I Ainos fall ansågs det att hon knappt hade några utgifter för sina YouTube-videor, eftersom hon arbetade praktiskt taget helt och hållet hemifrån och inte hade behövt göra några betydande investeringar för att skapa videor. I samband med skattegranskningen ansågs det att i Ainos fall hade verksamhetens utgifter under tre år varit cirka 10 000 euro, som bestod av bland annat en ny dator, filmutrustning och olika programvarulicenser. Detta gjorde den beskattningsbara inkomsten rätt så stor: 90 000 euro. För denna summa skulle Aino betala inkomstskatt, vars skattesats berodde på hennes andra inkomster. Även om Aino redan hade tjänat lite på TikTok, ansågs intäkterna därifrån som så små att man inte ingrep i dem i skattegranskningen. Skatteinspektören Teemu hade emellertid varnat Aino i sin berättelse över skattegranskningen att även dessa inkomster i fortsättningen skulle deklareras till skattemyndigheten i sin helhet. 

Aino var redan från första början förargad över att hon blivit föremål för en skattegranskning, men ännu argare blev hon när hon fick läsa berättelsen över skattegranskningen. Hon kunde inte tro sina ögon – att hon skulle betala över 300 000 euro i skatt enbart för handel med virtuella valutor? Hon tyckte att skattebördan var helt orimlig. Ainos pina var ändå inte över, eftersom utsökningsmyndigheterna snart stod bakom hennes dörr och meddelade att Skatteförvaltningen hade förordnat om kvarstad för att säkerställa indrivning av skattefordran. Kvarstaden grundar sig på lagen om säkerställande av indrivningen av skatter och avgifter, och dess syfte är att säkerställa indrivningen av skatter, offentliga avgifter eller motsvarande penningbelopp. Tingsrätten kan bevilja skattekvarstad i fall där fordran gjorts sannolik såväl till grunden som beloppet och särskilt skäl föreligger att befara, att gäldenären undanhåller eller förstör sin egendom för att slippa betala. Kvarstad kan också ansökas om vid fall av skattebrott, som här med Aino. Skattekvarstad riktas på den skatteskyldiga personens utmätningsbara egendom, och i Ainos fall riktades kvarstaden på hennes nya lägenhet, som hon precis skaffat. Enligt officiella beräkningar skulle lägenhetens värde täcka Ainos skatteskulder.  

Skattegranskningen avslutades äntligen och Ainos lägenhet utmättes, vilket förståeligt nog gjorde henne rosenrasande. Hon nedkallade förbannelser över myndigheterna, eftersom hon utöver att ha mist sin lägenhet nu var tvungen att glömma sin efterlängtade resa till Australien och skjuta upp skaffandet av en ny bil. Efter att ha funderat över saken en tid kom hon ändå fram till att hon själv var den enda skyldiga här.  Som efterklok tänkte hon att hon borde ha tagit reda på saker och ting i god tid och förhållit sig till beskattningen med vederbörligt allvar innan det var för sent. Hennes kompisar hade ju varnat henne, men varningarna hade bara varit tomma ord i hennes öron. Då hade det verkat som ytterst osannolikt att hon skulle hamna i svårigheter, och hon hade absolut inte kunnat ana svårigheter av denna storleksordning. Nu kunde Aino inte längre göra något åt saken, utan hon var tvungen att ta konsekvenserna av sina val. Och mer följder var på kommande. 

Förutom att hon förlorat sin lägenhet när hennes skatteskuld kvitterades, gjorde Skatteförvaltningen också en polisanmälan om hennes verksamhet. Ungefär ett år efter att skattegranskningen slutförts kontaktade polisen då 23-åriga Aino och berättade att hon misstänktes för grovt skattebedrägeri. Aino måste anmäla sig för förhör på en polisstation. Att hon efter allt detta ännu blev misstänkt för brott var något som hon inte hade väntat sig, och utöver sin misslynthet märkte hon för första gången att hon också var lite rädd. Straffprocesserna vid ekonomiska brott varar vanligtvis i flera år och man måste vänta länge på domen, vilket betyder att Ainos lidande ännu inte är över. Enligt Ainos jurist är en dom mycket sannolik i motsvarande fall som gäller handel med virtuella valutor och odeklarerade inkomster. I Ainos fall skulle domen vara för grovt skattebedrägeri, om domstolen skulle konstatera att hon var skyldig. Det finns några precedensfall gällande handel med virtuella valutor. I ett fall där den uppnådda vinsten var över tio gånger mindre än i Ainos fall dömdes personen till sex månaders villkorligt fängelse, och i ett annat fall där vinsten var ungefär hälften av Ainos vinst var domen elva månaders villkorligt fängelse. Dessa beslut ger en antydan om vad Aino kan förvänta sig i framtiden. Antagligen får hon vänta väldigt länge på det slutliga beslutet.

Lyxlivet är inte alltid vad det ser ut att vara. Fina kläder, bilar och resande kan vara en kuliss för brottslig verksamhet och skatteflykt. Världen är full av exempel på sådana fall: i USA började kompisarna undra över en helt vanlig skönhetsföretagares plötsliga och slösaktiga livsstil, ända tills hon greps av polisen och en kokainlast värd över 1,5 miljoner euro hittades i hennes bil. En Instagram-influerare från Nigeria utnyttjade e-postbedrägerier och senare även andra väldigt komplicerade cyberbedrägerier för att öka sin egendom samtidigt som han flög runt världen med privatplan, klädd från topp till tå i designerkläder. Vi har också ett liknande exempel från Finland: fallet om droghärvan Katiska som gjordes offentligt för några år sedan. Avigsidan av ett lyxliv som man uppnått med brottsliga medel är att luftslott har en tendens att plötsligt kollapsa. I dagens värld finns otaliga sätt att försörja sig på, och i synnerhet digitaliseringens möjligheter har revolutionerat arbetslivet. Det är ändå bra att komma ihåg att de nya friheterna också medför skyldigheter som man måste ta reda på, oberoende hur utmanande ämnet kan kännas. Du kan hitta mycket information om beskattning till exempel på Skatteförvaltningens webbplats vero.fi eller på verokampus.fi, där man förklarar beskattningsfrågor på ett begripligt sätt särskilt med tanke på unga. 

Kontrollera alltid om dina inkomster är beskattningsbara, eftersom de mycket ofta är det. Inom beskattningen är beskattningsbar inkomst ett omfattande begrepp, och det finns endast vissa avgränsade undantag. Man har också alltid anteckningsskyldighet för förvärvsverksamhet, det vill säga man ska föra bok över inkomster och utgifter. Anta aldrig att Skatteförvaltningen är medveten om dina inkomster utan att försäkra dig om saken. Om någon annan har anmält en inkomstkälla för dig i beskattningen, finns det en anteckning om detta på din förhandsifyllda skattedeklaration. Bland annat därför är det viktigt att du alltid kontrollerar att uppgifterna i den förhandsifyllda skattedeklarationen är riktiga. Du får din förhandsifyllda skattedeklaration varje vår, i mars–april. Du kan få hjälp med att kontrollera och komplettera din skattedeklaration på adressen vero.fi/skattedeklaration.